- Project Runeberg -  Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra /
129

(1938) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danell, Gideon, Adolf Noreen. Ur en lärjunges synvinkel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129

och personlig utveckling. Jag har också ett starkt
intryck av att den tolerans och respekt för andras
uppfattning, som stod på tidens program, i denna krets
förverkligades mitt under de stundom rätt livliga
meningsutbytena.

För övrigt fanns så mycket, utom »ämnet» självt, som
band oss samman. Kafémusiken, som ibland skulle
avlyssnas för öppna dörrar, gav uppslag till musikaliska
resonnemang; Noreen var ju bl. a. också universitetets
inspector musices. Och först och sist fanns det så
mycket av verkligt studentikost lynne med inpass av
lysande humor. Vi gamla Noreen-seminarister undra
nog i all stillhet, om någonsin en akademisk krets haft
så hjärtligt roligt tillsammans som vi hade. Det existerar
ju också glädjande nog några bestående litterära minnen
av den postseminarieglädjen i och genom de berömda
numren av »Jofraskinna, thet är Swinpelsen», där ett
stundom rätt respektlöst skämt drevs med och tåldes av
alla och envar i kretsen, upp till själve præses. Här måste
också erinras om de många aftnar, som vi äldre lärjungar
fingo tillbringa i familjen Noreens så trivsamma hem,
där hans maka, i särskilt på den tiden sällsynt hög grad
delande hans intressen, tog emot oss som gärna sedda
vänner och där vi fingo se vår lärofader tout intime,
innanför den där porten, där vi brukade skiljas från
honom varje postseminarienatt.

Så svetsades vi samman till ett brödraskap, som kunde
känna samhörigheten även utöver den dag, då man måste
vända ryggen åt »denna så kära ort», då hjärtat, liksom
för Glunten en gång i tiden, ville rämna.

Ett vänligt öde förde författaren till dessa rader
tillbaka till Uppsala efter en tioårig odyssé till andra orter.

9 — XIX.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blandpro/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free