- Project Runeberg -  Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra /
146

(1938) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fogelqvist, Torsten, Filosofie kandidaten. Studieminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

solen Hedvall», sedermera docent. Han var en
skicklig strateg, som noga kände examinators käpphästar och
svagheter. Och tor oss gällde det att hoppa över en av
efterkantianerna. Men vilken? Hedvall föreslog
Schopen-hauer. Men han intresserade mig mer än de andra,
och av och om honom hade jag läst åtskilligt bredvid,
som i förening med goda instruktioner kunde ge mig
en liten extra möjlighet att briljera. »Ja, då måste det
gå ut över Herbart», sa’ Hedvall, »men det har sina
risker och du får ta dem själv.» Jag tog dem, men med
en nästan explosiv påföljd. Tentamensdagen var inne,
och vid frukostkaffet mediterade jag nervöst över Fichtes
»jag», som satte sig självt, Schellings intellektuella
åskådning och Hegels spiralformiga utvecklings- och
historiefilosofi. Jag mottogs vänligt av professorn i hans
bostad och placerades i en stol, som var betydligt
djupare än mina kunskaper. Själv figurerade han över
golvet med dröjande steg, som liksom prövade tiljornas
svikt, och hastiga helomvändningar på klacken.
Förhöret började med några allmänna frågor om
riktningen av 1800-talets filosofi, vilka nöjaktigt besvarades.
Men sedan skulle vi specialisera oss. Som en blixt från
klar himmel slog på mig ned den bedövande frågan:
»Skulle kandidaten kunna redogöra för Herbarts kritik
av Fichtes jagfilosofi?» Visst skulle jag ha velat, bara jag
kunnat. Den olycksalige Herbart! Överhängande livsfara
skapar emellertid ibland intuitiv rådighet. Jag slängde i en
fattig fart ut ett bete i det vansinniga hoppet om napp,
fast kroken var så synlig, som den kunde vara. Jag
konstaterade, att det för mig var en mycket svår fråga,
eftersom jag aldrig riktigt fått någon klar uppfattning
om saken, men om professorn ville begagna tillfället att
ge mig några synpunkter, så skulle det kanske reda upp
sig. Han nappade. Djupt och grundligt. Under fem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blandpro/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free