Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fogelqvist, Torsten, Filosofie kandidaten. Studieminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
minuter, av farten multiplicerade med sig själva, gick
nu den snälle »Kurre» av och an i sin studerkammare,
viftande med vänstra armen, strykande och
fastkläm-mande pince-nezen med högra handen, och föreläste
om jagets missuppfattade och klart fattade relationer,
medan hans ende åhörare ömsom beundrade denna
ekvilibristik och ömsom önskade, att uret skulle
påskynda tidens flykt. »Har nu kandidaten begripit
detta?» Frågan kom lika abrupt och oförberett som
svaret. — »Ja, det hoppas jag.» — »Ja, då är allt bra
med betyget. Och i examen möter kandidaten docenten
von Schéele. Själv är jag ute på censorsresa.» Han
räckte mig sin hand och följde mig ut i förstun. Det
gick runt i mitt huvud, och jag måste ju bekänna, att
jag sluppit undan med blotta förskräckelsen.
Min examen, som genom denna tentamen och
föregående kurser kunde anses i alla avseenden betryggad,
höll emellertid på att få en dramatisk utgång.
Exami-nator och examinand hade tidigare stött ihop i
föreningen »Studenter och arbetare», där den förre vid en
diskussion om den allmänna rösträtten genom vältalighet och
ironi alldeles förkrossat den senare, som hade större
förmåga att känna tillbörlig vrede än att tolka den i
väl-riktade ord. Jag har aldrig varit diskussionstalare och
debattör, men den gången tappade jag alldeles
koncepterna och avbröt mitt hopplösa diskussionsinlägg med
en lika stammande som impertinent förklaring, att
vältalighet var ett och saklighet ett annat. Vid detta
tillfälle fick jag ett born i sidan till von Schéele, som jag
ansåg missbruka språkets makt över tanken. Att han
skulle ha haft något horn i sidan till min lätt avfärdade
obetydlighet, har jag ingen anledning att antaga.
Emellertid lät han mig, efter ett synnerligen artigt och belevat
mottagande på universitetet, för andra gången känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
