Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fogelqvist, Torsten, Filosofie kandidaten. Studieminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
denna obetydlighet. Han började med att förhöra mig
på Immanuel Kants biografi. Och jag som knappast
visste, att Kant hade någon. Att han levde och dog
som lärd ungkarl och professor i Königsberg, det visste
jag, men ingenting om lians borgerliga umgängeskrets,
hans bordssamtal, lians regelbundna levnadsvanor och
den stackars småsupige och småsnattande betjänten
Lampe, för vilkens skull malicen påstod, att han
uppfunnit ett av sina praktiska odödlighetsbevis. Det var
nu inte heller detta, som docenten von Schéele utfrågade.
Han ville veta, om Kant varit utanför Königsberg och
var det ställe låg, där han tjänstgjorde som informator.
Han fick stuinhet till svar. Han fortsatte och frågade,
vad den familj hette, åt vilken Kant gjorde
informators-tjänst. Jag invände då med stillsamt bevarad fattning,
att jag trott detta tillhöra filosofiens adiafora och att
min tid endast räckt till för att söka begripa något litet
av Kants filosofi. Examinator förklarade, att man inte
kunde slå upp en mur mellan liv och tänkande, utan
måste se dem i varandras belysning. Och det hade han
ju rätt i, änskönt exemplet föreföll höra till de minst
uttrycksfulla. Så blev det då fråga om Kantianismen.
Förhöret i detta stycke inleddes med frågan: »I huru
många punkter skiljer sig Kant från Fichte? Jag trodde
knappast mina öron. Jag hade varken räknat dem
på fingrarna eller på något annat sätt. Jag behövde heller
inte svara. Examinator svarade själv, och hans svar lydde:
»Tolv.» Var han fick den siffran ifrån, vet jag inte,
men den förekom väl förmodligen i något hektografiskt
kollegium, som jag borde ha studerat. Men då reste
jag mig upp och föreslog, att examen skulle avbrytas.
Examinator hajade till, men både av klokhet och
människovänlighet avrådde han på det allra bestämdaste.
Stormen bedarrade, och jag lugnade mina upprörda käns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
