Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fogelqvist, Torsten, Filosofie kandidaten. Studieminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
patiskt och uppmuntrande intryck. Han ställde ut en
frågelåda efter varje föreläsning och tog upp frågorna
vid nästa. Där lade jag inte ner någon lapp. Men efter
en kollation för hedersgästen fick jag några minuter
i enrum med honom, varvid han med en gammal onkels
välvilja och vänlighet avlyssnade en ung mans
filosofiska bekymmer. Bland annat vidrördes
odödlighetsbegreppet och odödlighetstron. Och jag fick av honom
samma typiska svar, som ban en gång gav sin vän Johannes
Fibiger: »Der vil det vise sig.» Uppsala skulle nog ha
behövt en Höffding. Det var det intryck han
efterlämnade, kanske inte bland filosoferna, men bland
kandidatämnena.
Det dåvarande Uppsala hade emellertid ett namn i
vardande. Den lärde Axel Hägerström, vilkens
filosofiska skarpsinne och terminologiska yrkesspråk erbjödo
en ordinär studentikos tankeförmåga oöverstigliga
svårigheter, var som propedeutisk pedagog ett mönster i
klar och logisk framställning. Jag vet mig sällan eller
aldrig ha mottagit så instruktiva lektioner som hans
lektioner i den praktiska filosofiens historia. Det var
klart och genomskinligt vatten på många famnars djup.
Och jag beklagar än i dag, att den kurs han gav mig
och andra medlektionanter endast sträckte sig över
några korta veckor och gällde ett slätstruket betyg i
filosofie kandidatexamen. På grund av sin dåtida personliga
skygghet och tillbakadragenhet — han blev sedan en
avhållen inspektor för Östgöta nation — kom han ej heller
i någon direkt personlig kontakt med lärjungar av denna
flyktiga kategori. Han visade sig knappt, förutom vid
mottagandet och avskedet. Vi sutto kring hans
matsalshord, ett halvt dussin nödtvunget vetgiriga, som på
kortast möjliga tid skulle inhämta den praktiska filosofiens
historiska grunder. S jälv satt han som orakel i ett inre
rum. Då och då passerade en röksky från hans tobaks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
