Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwertz, Sigfrid, Uppsala, melankolien och abstraktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppsala,
melankolien och
abstraktionen
av
Sigfrid Siwertz
HUR OFTA RÅKAR JAG INTE MÄN vid min ålder,
för vilka minnena från alma mäter stå i en förklarad
dager. De kommo från landsorten, från tysta småstäder,
och för dem betydde Uppsala äntlig frihet från skolan
och familjebandens tvång. Här mötte dem den brusande
upptakten till livsäventyret, här öppnade sig de fria
studiernas ändlösa vidd, och här knöts livslånga
vänskapsband under det ungdomliga kamratlivets muntra glam och
gräl i matlag och nationer. Jag lyssnar med ett
stickande vemod till de trogna kumpanernas varma utgjutelser.
Ständigt återkommer också i de tidigare banden av dessa
Uppsalaminnen uttrycket »den eviga ungdomens stad».
För mig klingar det på ett sätt skärande ironiskt. Jag
var aldrig ung i Uppsala. Jag kan inte stämma in i
den hymnartade minneskören. Men kanske är det skönt
att även någon gång höra en skorrande ton.
Jag inskrevs 1901 i Stockholms nation. Över fyra
år låg jag vid universitetet men bragte det icke längre
än till en tämligen slät kandidatexamen med
litteraturhistoria, romanska språk och teoretisk filosofi som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
