Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwertz, Sigfrid, Uppsala, melankolien och abstraktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
höll vad och vann sin punschhalva. Ja, där ser man
vad ett konversationslexikon kan vara bra till.
Jag anser att ban verkligen spelade en viss roll som
uppfostrare. Dessa vad blevo en lämplig näsbränna för
mången ung Erasmus Montanus.
Min vän juristen tyckte även mycket om hummer,
och vid sina restaurangbesök lagade han på följande sätt
att ban fick halvannan portion. När han ätit upp de
bästa bitarna på den första hummern, kallade han på
hovmästarn och förklarade i viskande ton att hummern
var rutten. Var det då så att hovmästaren satte sig på
tvären, höjde han småningom rösten och gjorde de
kringsittande alltmer intresserade. Det fallerade nästan aldrig,
att han fick sig en ny hummer. Detta trick hade dock
en sak emot sig, det gick bara en gång på varje ställe.
Men han förklarade att det var utmärkt på resor.
Samma man sades vara en särdeles framstående kortspelare,
icke alldeles obenägen att vid tillfälle liksom abbé
Coig-nard i Drottning Gåsfot något litet korrigera slumpens
orättvisor. Det var inte utan att han imponerade på
mig med sina praktiska färdigheter. Hos honom kunde
verkligen en bel del praktisk levnadsvisdom inhämtas.
Jag tvivlar inte på att ban blev en knivig advokat.
Minnet av min första så kallade nationsfylla är av
många skäl ganska suddigt. Man måste ju visa sig stark i
dryckjom inför de äldres nonchalanta överlägsenhet.
Du-skålarna blevo legio. Så många nya bröder gjorde
ensitta-ren förvirrad och tung i huvudet. Jag kände snart att
jag behövde ett så kallat »skvättbord» även i själen, där
mycket hotade att rinna över. Ja, det bela slutade i
stor förvirring och med en egendomlig alpklättring i
Carolinabacken, som plötsligt blivit oerhört brant.
Men innan det gick så långt erinrar jag mig en kurre
vid namn Svisse, som i gryningstimman ute på nationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
