Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwertz, Sigfrid, Uppsala, melankolien och abstraktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
karg höstdag utanför matstället Fläskoset, då vi
gemensamt gladde oss åt Jules Laforges »Complainte du Roi
de Thulé»:
11 etait un roi de Thulé,
immaculé,
qui, loin des jupes et des choses
pleurait sur la métempsychose
des lys en roses.
El quel palais!
Det bekymrade oss inte alls att Renan kallat
symbo-listerna för barn som sög på tummen.
Jag gick denna tid omkring med en svart
spännhalsduk två varv om halsen, redingot, svart sammetsväst
med röda noppor och smala randiga byxor. Utanpå bar
jag ett brunmelerat mellanting mellan ulster och
regnkappa med löst påhängd krage och breda snedfickor.
Sven Lidman påstod, att jag såg ut som en ung något
förkommen cirkusdirektör. Han älskade att precisera
och stannade slutligen för att jag fått ärva en
ambulerande cirkus och inte riktigt visste vad jag skulle göra
med den. Jag hämnades genom att söka föreställa mig
honom framför trupp. Han var nämligen också
reservofficer men samtidigt i en grad, som han kanske inte
själv riktigt fattade, blottad på militärisk pli och
uppslamning. Jag njöt elakt vid tanken på bassarnas
förvåning och befälets viskningar och leenden.
Diktcitaten var nog den enda egentliga lyx man
bestod sig med de där dagarna. Jag hade ingen hobby
och drev inte ens någon sport. Det var till hälften
armod, till hälften ett slags intellektuell askes, som hörde
samman med stadens atmosfär. Kanske doldes däri
också en portion avvisande högmod.
För Uppsalas och studentlivets festliga traditioner
med tal och fanborgar, uppvaktningar ocli serenader ocli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
