Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwertz, Sigfrid, Uppsala, melankolien och abstraktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
korrekturläsning på Svenska Stadsförbundet i Stockholm.
Om hans senare öden vet jag bara att han föreläste i
Göteborg men ej lyckades få professur varken där eller
i Uppsala och slutligen sökte döden som en befrielse.
Filosoferna, vishetslärarna, äro ofta de
jämnvikts-lösaste människorna. Odium filosoficum har grott och
frodats som pestskråp vid akademierna. Man måste till
slut säga sig att det envetna begreppsspikandet endast i
ringa grad verkar lyftande och befriande. Det var något
fatalt, något ofruktbart hos den borrande
begreppsanalysen i Uppsala. Ett skarpsinne som åt sig självt och
hade sin enda glädje i att vädra upp motsägelser.
Transcendentalismen blev ett slags halvarktisk askes,
ett slags bistert blängande observans, inför vilken inte
bara det yttre livets ting och former utan även själens
hela växtvärld av känslor och drömmar vissnade ned till
en eländig väsenslöshet. Det logiskt grundade,
outsägliga föraktet för omedelbarhetens framtoningar, för allt
det intuitiva och spontana straffade sig med ett slags
kuslig övergivenhet. Det var vid denna tid som 0111
hela kulturen vänt Uppsalafilosofien ryggen.
Även hos mig vaknade småningom en stilla
misstanke att saken på något sätt var sjuk. Jag insåg att
genom dessa rena logiska urhandlingar konstituerades
möjligen en professorskompetens, men inte räckte detta
visserligen högst intressanta aprioriska puzzle till för att
skapa människor. För en poet och novellist fanns här
knappast mer att hämta. Ja, så lät jag då ett stadsbud
köra min koffert ned till ångaren Fyris I och lämnade
sjöledes den eviga ungdomens stad, där jag aldrig varit ung.
Jag minns hur jag satt där på däck och stirrade ut
över det vårgrumliga Mälarvattnets svala reflexer. [-Up]]sala!-] {+Up]]-
sala!+} Jag hade en underlig känsla av att fara ifrån
en plats, där jag aldrig riktigt varit. Det var slutet på
något som egentligen aldrig börjat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
