Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwertz, Sigfrid, Uppsala, melankolien och abstraktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Ungdomen är inte en sak som nödvändigt hör till
vissa årtal i ens liv. Den är ofta något som man får
kämpa sig till och först sent lyckas vinna. För min del
lyckades jag helt plötsligt att bli ung ett par år senare
nere i Paris. Kanske var det våren, kanske var det
Henri Bergson, kanske var det också något annat. . .
Jag fick med en gång det fräcka modet att tro på min
egen vilja. Volonté, liberté, spontanéité, sjöng det inom
mig. Ja, det var en underbar vår den där våren 1907.
Och den ändrade så småningom också bela min
inställning till Uppsala. Jag kom senare på kortare besök
och fann en i många avseenden förtjusande idyll, som jag
förut icke lagt märke till, icke vågat lägga märke till
under de långa studieårens missmod, tvång och tvivelsjuka.
Tillsammans med Mariefreds litteräre borgmästare,
Mari Milli, var jag något år före världskriget ute på en
cykeltur i mälarlandskapen och angjorde därvid även
Uppsala. Mari Milli var och är kanske fortfarande — när
han är på sitt goda humör — en verklig anekdotens
mästare. Här satt han nu i sommarens gyllene
aftonsol utanför Flustret och lät minnena,
studenttraditionerna, de gamla goda Uppsalahistorierna flöda från sina
läppar. Det kan ändå vara en obeskrivlig trevnad med
minnesmänniskor. Jag smuttade på min långgrogg,
myste och njöt. Med en skamsen känsla av att jag under
dessa fyra timmar fick veta mer om Uppsala än vad
jag förmått tillägna mig under min mer än fyraåriga
vistelse i staden.
Jag har på senare år rönt den alldeles oförtjänta äran
att bli hedersledamot i Stockholms nation. Jag tycker
bättre om Uppsala för var gång jag kommer dit. Man
blir som sagt yngre med åren. Nu skulle jag inte alls ha
något emot ett par terminer i den eviga ungdomens stad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
