Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderblom, Anna, Staby prästgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
vad jag under denna tid fått lära, även måhända av en
förenklad gradering av livsvärdena och i riktning av att
något litet bättre förstå människorna, då måste jag
bekänna att jag lärt mer av livet än av akademien . . .
En känsla, som även den måhända omformats i sin
mån, men icke förlorat i styrka, är känslan av
gemensamhet med de unge i ungdomens stad. Tre gånger ban
I under dessa år visat mig hedern att vara eder talman,
två gånger i Frankrike, en gång här. Nu är ett tillfälle
att tacka därför och att säga ännu ett tack jämväl för
de oförgätliga dagar, då en utvald uppsaliensisk
sångarskara lät den nordiska sången klinga skönare än någon
annan vid den sista stora världsmarknaden vid Seinens
strand.
Nu, mina herrar, ha de yttre banden med eder
åter-knutits. Vid domkyrkoklockans klang vigdes denna
klara septembermorgon mitt återstående liv och alla de
krafter Gud ger åt eder tjänst, en uppgift så hög, så
skön, att jag icke kan drömma något högre. Jag har
hastigt återkallat inbillningskraften till ordningen, när
den någon gång i obevakade ögonblick vågat drömma
sådana djärva drömmar. Men så långt har jag givit
drömmarna rätt, att jag lytt ordet: du blir det väl aldrig
men rusta dig, håll dig redo därför. Nu är det väl ändå
sant. Edra sånger ha ljudit, och här står jag i eder krets
Underbar ljusning faller stundom över våra liv och vi
känna starkt, att vi föras dit vi ville eller dit vi icke ville
av en hand som är starkare än vår, ledd av ett öga, som
ser längre än vårt.
I vår nya inställning inbördes kan jag icke se att det
ligger någon så stor förändring. Studenter äro alla
medborgarna i vetandets rike. Min erfarenhet säger mig att
man känner det mer, ju mer och allvarligare man
studerar. Men förtroende behöves ömsesidigt, om vi skola
kunna gagna varandra. Vi människor ha med alla svåra
fel ofta den förtjänsten att vara bättre än vårt rykte.
Låtom oss mötas med förtroende och nalkas varandra
utan påtagen mask, utan inrotad, måhända halvt
omedveten fördom. Om det ej alltför starkt strede mot denna
stunds högtidlighet, skulle jag vilja be er komma ut till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
