Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderblom, Anna, Staby prästgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
några tiotal år. Vår väninna från ungdomen och sedan
»down the years» till den dag i dag, tillhör en
monarkistiskt sinnad, gammal familj, très catholique et
prati-qimnle, utan att vara det ringaste higott. Hennes far
hade som artilleriöverste deltagit i hela kriget 1870—71.
Till gudstjänsten i den svenska kyrkan bortom
Montmartre vid Boulevard Ornano kom våren 1894 av intresse
för skandinaviskt språk och kultur och även evangelisk
teologi en ung, mycket livlig och mycket liten fransk
dam, strålande av intelligens. Hon kom sedan ofta både
till vår kyrka och till vårt hem. När hon i kyrkan hörde
vår svenska liturgi, sade hon betecknande nog: »Ah,
vous avez garde le chant chrétien». Det uppstod en
säregen, mycket varm vänskap mellan henne och min make.
De öppnade för varandra förut främmande världar.
Det var genom henne Nathan Söderblom fick en inblick
i den levande romersk-katolska fromheten av den
franska typen, som i mycket skiljer sig ifrån den
maktägande ultramontanismen. Pascal har icke blott alltid
hängt på väggen bland hans profeter», närmast intill
Kierkegaard, utan är mycket ofta citerad. Och under
våra Parisår vallfärdade vi till Port Royal. Det var
Barbe Calemard du Genestoux, som översatte min makes
thèse, hans doktorsavhandling La vie future selon le
mazdéisme, tryckt i Annales du Musée Guimet, på vilken
han disputerade och blev doktor vid Sorbonne,
»univer-sité de France», den 24 januari 1901. Och det var Barbe
de Quirielle, som översatte det posthuma verket »Den
levande Guden», Dieu vivant, som utkom hösten 1937.
Den trägna brevväxlingen mellan de två vännerna under
sådana brytningstider som dem vi upplevat hör till det
allra intressantaste i den stora epistolära
kvarlåtenska-pen, som jag under mitt återstående liv knappast hinner
ordna. Barbe blev bela hemmets vän. Våra små Paris-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
