Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderblom, Anna, Staby prästgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
sonaten. Och efter middagen skulle studenter komma.
Den lilla stugan gjorde sitt yttersta att bliva värdig en
sådan samling. Man hade inte ett sådant övermått av
blommor då som nu. Men nog var det rikligt med
narcisser och björklöv överallt, och vänner skickade också
blommor. Fotogenlamporna voro för kvällen avlysta.
Stearinljus brunno både i våra egna och vännernas
ljusstakar. Snillrika och goda ögon strålade mot ljusen,
snillrika tal hördes. Och sådana toner! Tänk om det
funnits några mottagningsapparater i Stabysalens
väggar, som kunnat återgiva de en gång så levande orden.
Av de hjärtan, som hade känsliga sådana apparater,
hava så många upphört att slå.
Eucken efterföljdes år 1910 av Adolf Deissmann, som
då höll sina märkliga Paulusföreläsningar. Vår lilla
stuga fick åter göra sitt allra bästa. Från middagen för
Deissmann har jag ett särskilt levande minne av Oscar
Montelius. Efter Deissmann kom sedan hösten 1910
Wilhelm Herrmann i Marburg, som föreläste om Religion
och historia. Djup och inåtvänd, oändligt vemodig och
klen till hälsan står denne kristocentriske mystiker för
mitt minne.
År 1912 packades det mesta av Stabyhemmet ner och
flyttades för ett par korta år till Leipzig. Därpå skedde
stora förändringar i familjen och omvälvningar i världen.
I min ägo finnas två målningar av Staby prästgård.
På den ena ligger gården i vinterskymning och snö.
En blek och kall dager ligger kvar över himlen i väster.
I ett fönster lyser det ljus. Det lyser i professorns
arbetsrum. På den andra är det sommar och grönska. Den
lilla stugan ser solig och vänlig lit. »Den har ett fel»,
sade min make, när han fick den vackra tavlan av en
vän på årsdagen av sin vigning till ärkebiskop,
»dörren är stängd. Dörren var aldrig stängd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
