Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andræ, Tor, En recentiors memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21(5
tionen av qatala. Snart var jag den ende överlevande,
men kollegiet fortsatte som förut, och jag kan icke
minnas att undervisningen någonsin avbröts av något
personligt uttalande vid sidan av ämnet. En järnfast
pedagogisk plikttrohet, vars like jag aldrig mött.
Våren 1904 drabbades Almkvist av en svår sorg. En
sjuttonårig dotter dog hastigt, jag tror i
lunginflammation. Någon dag efteråt stod han åter i katedern och
exercerade arabisk grammatik med obruten viljekraft.
Men jag kan aldrig glömma hans djupa suckar och icke
heller hur han vid begravningen hjälplös sjönk ner på
granriset vid den öppna graven. Hela händelsen utlöste
i mitt deltagande hjärta en obeskrivlig stämning, som
sökte sig luft i en längre dikt. Det var ett av
sånggudinnans sista besök i min ensliga studentkammare.
Som många gymnasister hade jag skrivit vers rätt flitigt,
men genom en fullt naturlig torrläggningsprocess sinade
den poetiska ådran under det akademiska studiet.
Vilket förmodligen var en vinst för mig själv och säkert
ingen förlust för den svenska litteraturen.
Det självvalda studiet, ämnet som hade mitt hjärta
och min håg och som egentligen var avsikten med mina
fria vandrarår på kunskapens vidder, var i alla fall
litteraturhistorien. Då för tiden i ännu högre grad än
nu var nybörjaren för att få rätt förstånd på
studiehandbokens lakoniska upplysningar hänvisad till den
muntliga traditionens kommentarer. Jag hade alltså
av expertisen inhämtat bland annat, att professor Schück
— i motsats till åtskilliga andra professorer —- fordrade
deltagande i seminarieövningar. Jag förstod, att ett
akademiskt seminarium måste vara något annat än den
inrättning, där de blivande folkskollärarna i min gamla
skolstad inhämtade sitt vetande, men mycket mera visste
jag inte. Det var alltså med undran och bävan jag styrde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
