Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andræ, Tor, En recentiors memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Det var första gången jag hörde hans stämma. Ännu
efter några och trettio år kan jag höra dess sonora
klang och känna den häpnad, spänning och väckelse
jag förnam i mitt unga sinne vid detta oväntade och
okonventionella sätt att inleda en predikan.
Det fanns i det gamla Uppsala en teolog, styv i att
lära ut alla predikokonstens regler, konstgrepp och
finesser, men, antagligen på grund av för långt driven
yrkesskicklighet, något torr och träaktig, då han själv
kom i predikstolen. Söderblom yttrade vid något
tillfälle om honom, att han skar till en predikan som en
skomakare ett par stövlar. Själv hade ban en annan
metod. Han broderade aldrig efter mönster och skar
aldrig efter schabloner. I tal och handling, i stil ocli
framträdande var han sig själv, en överraskningarnas
man, improvisatör och konstnärlig nyskapare. För oss
unga var han en fanfar, en ny låga. Så långt motsvarade
han i varje fall sin egen, högst personliga
helgonbeskrivning: ban följde intet mönster, ingen typ, ingen
skola. Han var ingen professor lik andra i den
högvördiga fakulteten, ingen teolog av det aktningsvärda slag,
varav tretton går på ett dussin. En mäster Olov var
han, där han vandrade i sin sidbrättade hatt på den
akademiska småstadens gator.
Min första närmare bekantskap med den
beundrade akademiske läraren för annars tillbaka till
bänkarna i lärosal V, i vilkas spröda målning redan
generationer av studenter hade övat pennspetsar och knivar,
under det de tankfullt lyssnade till djupa visdomsord.
Jag tror inte, att okynnesinskrifternas antal ökades
under de tidiga morgontimmar, då Söderblom läste
religionshistoria för ett ovanligt talrikt auditorium. På
slaget en kvart över åtta sprang han med ett par
elastiska steg upp i katedern, morgonfrisk som ett vårväder,
och kastade sig med ett lika raskt grepp mitt i silt ämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
