Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andræ, Tor, En recentiors memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Hans framställning var i högsta grad åskådlig och
livfull. Vid något tillfälle gällde det att förkara de
invecklade släktskaps- och äktenskapsförhållandena mellan
de australiska, efter djurarter uppkallade
totemklaner-na: »De sex unga damerna på första bänken äro
emukvinnor, som måste gifta sig med herrarna på
tredje bänken, som äro känguruer. Deras
avkomlingar finna vi på fjärde bänken, och de äro
varken emu eller känguru utan falkar.» De unga
emudamerna rodnade ljuvt, och varken känguruer eller
falkar glömde någonsin den totemistiska
giftermålsregeln. Det var en undervisning av annat slag än
den som bestods då professorn i exegetik med
benhård stränghet preciserade innehållet i Romarbrevet 4
verserna 7 b till och med 9 a eller då den gamle vänlige
dogmatikern läste om själens tillvaro i mellantillståndet
mellan döden och den yttersta domen, varom lärda herrar
nog haft åtskilligt att säga men platt ingenting vetat.
Jag hoppas innerligt, att ingen nu föreställer sig att
Söderbloms undervisning i allmänhet rörde sig om
dylika besynnerligheter på religionshistoriens utmärker.
Den berörde även i hög grad väsentliga ting och hade
ofta allvarliga tonfall. Men jag har aldrig känt någon,
som i sin fromhet varit så fri från fromleri, salvelse och
allt slags konstlad känslosamhet som Söderblom. Det
personliga bekännandet och vittnandet hölls tillbaka med
nästan ängslig stränghet. Kom hans eget innersta någon
gång till tals, skedde det med manligt allvar och sälta.
Men härmed har jag kommit längre än memoarerna
sträcka sig. Det blev nämligen Söderblom, som i sinom
tid, efter ett mellanspel ägnat mest åt sången och
nationslivet, skulle föra mig ut ur mitt akademiska
recen-tiorsstadium. Men det är en annan historia, som icke
skall berättas här.
15 — XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
