Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nerman, Ture, Mitt Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt Uppsala
av
Ture Nerman
❖
UNDERLIGT VAD TID kan te sej oväsentlig. Jag
kan, bara jag blundar, när som helst känna mej i
Uppsala 1903—1908. Jag går Västra Ågatan fram utmed
Fyris på hemväg till mitt studentrum i Olympens översta
våning. Jag vandrar med min vaxduksbok under armen
förbi domkyrkan opp till universitetet för att lyssna till
professor Schiicks föreläsning om medeltidsfransk
lai-diktning eller höra professor Noreen reda ut
vokalhar-monien i fornsvenskan. Jag arbetar med grötportionen
i Ambrosia III. Jag sitter på Östgöta nation och spelar
bräde med Walle Sterner eller Kolingen eller Lill-Cars
eller någon annan mindre upptagen representant för
»härrar öschötar» från den tiden. Jag kan känna det
nästan som då. Allt är så märkvärdigt nära. Helst om
jag tar fram det gamla nationsalbumet med
kamratporträtterna eller de gamla universitetskatalogerna eller
än hellre mina gamla dagböcker — jag skrev dagbok
nästan var dag under mina fem år i Uppsala.
Allt är så nära. Och ändå är det i år 35 år sedan
jag kom till Uppsala, 30 år sedan jag lämnade det och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
