Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nerman, Ture, Mitt Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
derna på bio i hörnet emot Stockholms nation. Birger
hade varnat mej och sett sej om flera gånger, men så
glömde vi det hela — tills på återvägen från bion en
detektiv och en annan man mötte och anmodade min
bror att följa med till polisen. Den andre mannen, en
strejkbrytare, hade sett Birger vända sej om, skyndat
fram, tagit flygbladet och gått till polisen och anmält.
Jag följde frivilligt med, ville ha rabalder. På vägen
kastade jag bunten med de återstående flygbladen i en
port — men återsåg dem senare hos polisen — man var
väl skuggad! Innan vi anhölls hade vi mött Thorbjörn
Engström alias Kolingen, Albert Engströms bror, också
östgöte. Han var lite upprymd, trodde polisen ville ta
lionom och had oss för all del klara honom. Följde
med in och härjade, sedan han upptäckt, att det inte
gällde honom, väldeliga inne i polislokalerna, gycklade
med bokhyllornas protokollskapslar: »Så fin litteratur!
10 band Selma Lagerlöf! 15 band Strindberg!» o. s. v.
Vi vart inte kvarhållna, fast jag erkände mitt brott,
utan fick gå hem till Olympen —- med en detektiv några
steg efter. Jag bad honom stiga fram och sällskapa
med oss, och vi pratade socialism och han tyckte att hela
det där åtalet mot Tänk först — handla sedan! var
ganska dumt.
Jag fick först 3 månaders straffarbete, i hovrätten
nedsatt till 2. När hovrättsdomen hade fallit, gick jag,
följd av Birger, Kolingen och Hugo Lindberg till
fängelset i Uppsala försedd med tandborste och dagbok och
anmälde mej till inträde. Men de ville inte ha mej.
Överklagningstiden var inte ute. Eftersom en röst i
hovrätten hade velat fria mej belt och sommaren nu
tillstundade, då det inte vore roligt att sitta inne, så
överklagade jag och fick i högsta domstolen sänkt till 300
kr. böter. Som min far klarade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
