Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloo, Adolf, Tre tentamina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
han lekt med kandidaterna som katten med de små
mössen.
När vi äntligen befunno oss nere på gatan, måste vi
se på varandra, länge och stumt. Sen bröt det fram,
våldsamt och förlösande, ett skratt, som kanske inte
anstod teologer. Men med betyget var det ingen fara.
Det står sig än.
II.
»Novum» hade jag tagit grundligt. Åtskilliga
terminers föreläsningar och seminarieövningar och en rätt bra
kurs. Jag skulle ha högsta betyget för professor
Kolmodin — det var då visst och sant. Hårresande skildringar
hade jag hört om hans tentamina. De kunde hållas
under en järnvägsresa i södra Sverige eller på en
båtfärd i Norrland en sommarljus natt. Och tre timmar
minst.
En varm sommardag satt jag nu i professorns
kammare i Uppsala-Näs prästgård. Grekisk text lästes.
Långa stycken översattes. För innehållet i evangelier
och epistlar redogjordes. Professorns frågor kommo
korta, vasst distinkta. Och jag suggererades att svara
på samma sätt.
»Men så kvavt det är i dag! Man blir tung i kroppen.
Känner inte kandidaten det ock?»
»Jo, visst.»
Men kandidaten satt vid ett öppet fönster och hade det
nog åtskilligt bättre än tentatorn. Vi hade nu kommit in
på isagogiken. Professorn steg upp från stolen och
lade sig raklång på soffan.
»Kandidaten kan redogöra för Johannes
Apokalyp-tikern-hypotesen.»
Jag tog itu med utredningen av det vidlyftiga
problemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
