Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudberg, Gunnar, Olof August Danielsson. Ur liv och brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Denna trofasthet förtjänar väl ock ett ord, helst som
den ofta kommer till tals i breven. En genom åren
fortsatt brevväxling med en f. d. elev och docent må säga
sitt. De gripande orden om den bortgångne
ungdomsvännen ha redan nämnts. Omsorgen om sjuka vänner
och kolleger tar sig ofta uttryck i breven. Mest och
varmast talar han om överbibliotekarien Aksel Andersson
— och sedan om sonen Harald Akselssons barn.
Särskilt rörande är oron för den sjuke vännen inför en av
D s senare resor. — Vemodiga bli orden vid Harald
Hjärnes död januari 1922; »märkesmannen för min
generation» kallar han honom, och ban talar om sin »glödande
beundran» — alldeles på avstånd — i ungdomen. —
Kollegernas kamp mot sjukdomen — Adolf Noreens, Per
Perssons, Lennart Kjellbergs och framför allt den vida
yngre Håkan Sjögrens — följer han med omsorg i
enskildheter, även om orden låta intellektuellt kyliga —
enligt de intellektuellas vanliga öde. — De regelbundna
resorna var jul och sommar — även vid mera hotande
födelsedagar — till det enkla hemmet i Östergötland,
till föräldrar och senare till syskonen, tala sitt tydliga
språk, också i breven.
Danielssons anspråkslöshet är en känd och omvittnad
sak. Den var med i hans undervisning, där egna
iakttagelser och tankar gärna skötos tillbaka för andras,
resp. för vederläggning av andra. Exempel ur de
dagliga samtalen ha nämnts i det föregående, och breven
jäva ej iakttagelsen. Ett tack i ett förord var alltid
liksom onödigt (1908). En jubileumsartikel i en tidning
blev till en bild av vad han kanske kunde ha blivit
(1912), o. s. v. Vid en uppvaktning talar han »fritt», ty
manuskriptet ligger hemma på bordet (1923) — hans
vanliga självironi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
