Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudberg, Gunnar, Olof August Danielsson. Ur liv och brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Hur envist D. i det längsta avböjde en samlad
hyllning i form av en festskrift, minnas nog hans vänner.
Muntligt hade han stränga och hotande ord för att
förhindra planer i den vägen, och i breven före 70-, 75- och
80-årsdagen återkomma varningarna, naturligtvis icke
blott till mig. Ev. planer måste avstyras med
vederbörligt eftertryck; »du gör mig en verklig tjänst
därmed». Visst är han känslig för »utmärkelse», men har
fått så mycket, att han skäms — »jag är nu en sådan
Kauz». Emellertid blev det en festskrift till åttioårsdagen
den 15 oktober 1932. Hans tack efteråt är mest
vemodigt: glädje över välviljan, »men, men —!» Han
talar om reaktion och tanke på det försummade, om
vårdslöst påbrett lov och pris, vånda inför oavsiktligt
persiflage o. s. v. Oron är äkta, men det är trots allt
glädje med.
Tämligen tidigt kunde han ironiskt-vemodigt tala om
den gamle liven» och om gubbålderns mödor, ehuru
ban aldrig blev gammal i inre mening. Sjukdom och
krämpor (ischias och blodpropp — det senare var
dödsorsaken) kommo till; orden om dem voro mer ironiska
än klagande.
Trots all självironi visste D. väl, vem han var, och
han kunde reagera mot sina egna ord. Om man sände
honom böcker, som inte tillhörde hans egentliga område,
kunde ban slå bort varje omdöme med att han inte
begrep saken, att den låg för högt för honom o. s. v. —
även om han önskade sig tid för att studera ämnet.
Hösten 1924 hade jag sänt honom en bok om Platons
Phaidros. Han skriver (1925), att både Phaidros och
min bok voro »kaviar» för honom — och så kommer ett
typiskt tillägg: »åtminstone till en viss grad. Jag får
kanske inte göra mig oxigare än jag är». Denna
»oxig-het» var ju högst främmande för 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
