Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asplund, Karl, »Ecclesia militans»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2(56
humaniora ville att jag skulle ägna mig åt något
praktiskt, exempelvis lantmäteriyrket — detta beroende på
min löjliga kärlek till geometri och på mina nervers
klena tillstånd, som tuvhopparens friska uteliv skulle
vara nyttigt för. Slagordet för ungdomens oro inför livet,
som nu med Pär Lagerkvists terminologi kallas
livsångest, var då »studieneurasteni» eller förkortat »nevris»,
och patentmedicinen för åkomman var bromkalium.
Min obetydligt äldre och betydligt mera stadgade
bror Erik, numera vittbefaren växtgeograf och
konservator vid Riksmuseum, kom samtidigt, och vi hyrde den
enklaste lilla studentdublett man kunde finna, i
Börje-gatan 13, ett av de gamla genuina studenthusen, hos två
små nätta och vänliga gummor. Det var intet hemvist
för »brusande studentikos livsglädje», snarare för
ganska mycket plugg och för min del för mycken oro
inför framtiden och tvivel om huruvida jag någonsin
skulle komma att duga till någonting. Det var många
tidiga morgnar efter sömnlösa nätter som jag såg dagern
vitna över träden utanför och hörde mjölkskjutsarna
skramla över gatstenarna i bondsk aningslöshet om
kommande tiders bullerlagar. — Stämningar som recentiorn
sökte fånga i vers, i bleka Österlingsimitationer och
Levertinsk livsleda. Det pinsamma i situationen
minskades ingalunda av att jag förstod hur dödfödd denna
ungdomsvers var.
Och ändå. När jag under det »riktiga» livets oro och
påfrestningar varit mycket nere, ha önskedrömmarna
ofta burit mig till detta lilla studentrum med sin gamla
nedsuttna soffa, sin järnsäng och den survedsrykande
brasan.
Den livsglädje, som en aldrig så pessimistisk och
poetisk nittonåring ändå hade gömd i hjärtat, hade rika
tillfällen att slå ut — och slå över — i nationslivet. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
