Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josephson, Ragnar, Bland 1910-talsesteter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
nium äldre och att yrkesplikterna böl jade gripa allt
hårdare tag 0111 tiden och intresset. Personligen skrev
jag mitt lilla avsked till 1910-talets Uppsala i skriften
Iniperfektum, där några av mina studieminnen velat
komma till uttryck, särskilt det begynnande
vetenska-pandets fröjder och bekymmer. Och det var väl närmast
i det tecknet, som 1920-talets Uppsalatid fortlöpte för
mig och för dem av min generation, som alltjämt i
30-årsåldern gingo kvar på Uppsalagatorna, medan de stora,
oruckliga byggnaderna, Slottet, Carolina, Universitetet,
från sina höjder beskuggade vårt traskande därnere.
Ja, de stora byggnaderna lågo kvar, men det
humanistiska himlavalvet hade blivit förvandlat.
Storgubbarna på molnen liade drivit bort för nya vindar. Schück
hade styrt sitt moln söderut och lägrade det nu över
huvudstaden, dit för övrigt Martin Lamm seglat i
förväg. Noreen och Hjärne hade lämnat den jordiska
sfären, Pecka och Sam Wide liade följt dem åt. Och
Danielsson hade, en evig student, dragit sig tillbaka till
sin ensliga studiecell. Det fanns ingen riktig Olymp
längre däruppe i höjden. Myternas äventyrstid var
förbi, och den stränga grå verkligheten härskade.
Nej, inte endast den. Ty nu ljöd genom Uppsala
domkyrkas valv allt starkare Nathan Söderbloms stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
