Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagerfelt, Greta, Mina minnen av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
»— — — — — — —
gör döden till seger
och kampen till fest.»
Orden voro av Ossian-Nilsson, melodien
ärkebiskopens egen. De tycktes mig så väl passa ihop med honom
själv. Så övergick han till Almquists Songes:
Mariasångerna, »Hjärtats blomma» och annat.
Under tiden hade gästerna så småningom samlats,
men alla hade kommit så tyst och lyssnat så andäktigt,
att ärkebiskopen ingenting märkt.
Dagen därpå var den utsatta förrättningen i
grannsocknen. Denna arbetsdag började ärkebiskopen, såsom
han ofta hade för vana, med en ensam vandring i
naturen. Dylika stilla stunder av samling voro för honom
en kraftkälla, ur vilken han hämtade andlig förnyelse.
Stundom har jag sett honom vandra ensam långt utåt
gärdena på små mellanstunder vid större krävande
högtider ute på Upplandsbygden. På kvällen denna dag
fingo vi uppleva att i en av enkel lantbefolkning
överfylld uppländsk landskyrka höra den lärde professor
Grønbech predika på ett av honom själv för tillfället
fabricerat »skandinaviskt» tungomål. I andlös
spänning lyssnade åhörarna och häpnade över att »danska
var så lätt att förstå». Det var ärkebiskopen, som helt
enkelt ej fäst det ringaste avseende vid sin väns
protester, utan befallt honom upp i predikstolen att tala
på ett främmande språk — och med detta glänsande
resultat!
* *
Våren 1920 fingo vi ett brev från ärkebiskopen, vari
han uttalade en önskan, att vi skulle lära känna den
framstående teologen professor Albert Schweitzer från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
