Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagerfelt, Greta, Mina minnen av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Elsass, som i egenskap av Olaus-Petriföreläsare jämte sin
ini var gäst i ärkebiskopsgården. Redan länge hade han
talat om sin önskan’ att vi en gång skulle vara med om
en prästvigning i domkyrkan och den därpå följande
festliga middagen i ärkebiskopsgården, till vilken han
brukade inbjuda ej endast de unga prästerna själva och
deras föräldrar utan även andra av skilda yrken och
stånd samt tillfälliga utländska gäster och t. o. m.
främmande länders sändebud.
Med stor glädje antogo vi alltså inbjudan att
deltaga i prästvigningshögtidligheten i Uppsala annandag
pingst. Prof. Albert Schweitzer har i sin
minnesteckning över Nathan Söderblom1 lämnat en humoristisk
skildring av vårt sammanträffande där. Hur det kom
sig, att vi intet meddelande fått om ärkebiskopens
önskan att vi som vår gäst skulle ta emot professorskan
Schweitzer under de veckor hennes man var ute på sin
första föredrags- och konsertresa i Sverige samt att
sedermera även han skulle komma till oss för att vila
ut, kommer väl alltid att förbli en gåta, emedan vi först
åratal senare ömsesidigt fingo klart för oss, att gästerna
fått en inbjudan, varom det tillämnade värdfolket
ingenting visste. Huru som helst togo vi med glädje emot
våra gäster, vilka enligt vår uppfattning bjudit sig själva
till oss. Följden blev en bestående vänskap, för vilken
vi, liksom för så mycket annat, stå i tacksamhetsskuld
till ärkebiskop Söderblom. Med den sällsamma gåva,
som var honom egen, var det Nathan Söderbloms
ständiga glädje att föra människor tillsammans, som på ett
eller annat sätt kunde bli varandra till nytta. Vilken
underbar förmåga ägde han icke också att lära även
andra att skjuta alla hinder ur vägen, när det gällde att
göra någon en tjänst! Hur ofta har icke den, som på
1 »Hågkomster och livsintryck», fjortonde samlingen, 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
