Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagerfelt, Greta, Mina minnen av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
garna för den blivande Birgittastiftelsen, vilken snart
därefter kom till stånd i Klara kyrkosal i Stockholm, den
7 okt. 1920. Några dagar senare reste vi på
ärkebiskopens uppdrag till Rom för att förhandla om eventuellt
inköp för svenska statens räkning av Birgittas hus i Rom.
Det var ett invecklat nät av äganderättsförhållanden vi
stötte på, och otaliga voro de audienser vi fingo hos
olika höga dignitärer inom den katolska kyrkan.
Överallt bemöttes vi med största hövlighet, ehuru med
märkbar reservation. Då vi äntligen trodde oss framme vid
målet, strandade emellertid det hela på den Heliga
Kyrkans förbud mot försäljande till otrogna av densamma
tillhöriga kyrkor och heliga minnesplatser. Utan
Birgittas och Katarinas tre rum och själva kyrkan var ju
hela det stora huskomplexet för oss tämligen värdelöst.
Ärkebiskopens vackra dröm om återförvärvande till
Sverige av den minnesrika byggnaden gick alltså icke i
uppfyllelse. Mycket arbete hade han nedlagt därpå,
och på hans föranstaltande hade generaldirektör Möller
i Byggnadsstyrelsen med påvens särskilda tillstånd fått
utföra detaljerade ritningar av hela komplexet.
Meningen hade varit att dit förlägga svenska legationen
eller ändå hellre ett »svenskt institut i Rom» jämte
»härbärge». Vår personliga behållning av resan blev en
ytterst intressant blick innanför den romerska kyrkans
murar, vilken sällan förunnas utomstående. Gammal
vänskap med en dansk nunna i det i Birgittahuset
inrymda klostret förlänade besöken där en särskild
tjusning.
* *
Vår flyttning till Östergötland hade en skuggsida —
särskilt sedan vi 1923 åter blivit bofasta på egen gård
— nämligen att vi alltmera sällan fingo tillfälle att sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
