- Project Runeberg -  Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra /
313

(1938) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagerfelt, Greta, Mina minnen av Nathan Söderblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

313

solglittret över sjön. Det var så roligt att ta träffas en
gång i lugn och ro och tala om håde gammalt och nytt.

I Vadstena var en högtid av stora mått.
Ärkebiskopen talade i Klosterkyrkan stränga och manande ord.
På kvällen kom avskedet. Trodde ärkebiskopen själv
att det var det sista? De gripande och allvarliga orden
om icke vardagliga ting tydde därpå.

Ännu en gång kom jag dock på besök i
ärkebiskopsgården. Det var i november samma år. Ett spörsmål
av gemensamt intresse hade fört mig dit. Som vanligt
var även en långväga gäst på besök. Det var en av de
i Addis-Abeba i Abessinien verksamma svenskarna. Vid
lunchen fick han redogöra för förhållandena därute;
även kom samtalet in på det orientaliskt romantiska
besök som tronföljaren av Abessinien, Ras Taffari,1 jämte
svit en gång gjort i ärkebiskopsgården. Sedan hade jag
ett långt samtal med ärkebiskopen. Det blev mitt sista.

Nu liksom i Vadstena hade jag en stark förnimmelse
av att det var ett avsked för alltid. Ärkebiskopen talade
så, som väl sällan någon gör, utom den som känner
sig stå invid evighetens gräns. —

Vid det Allmänna kyrkliga mötet i Stockholm
följande vår träffade jag aldrig ärkebiskopen personligen mer
än till en flyktig hälsning. Om det gemensamma och
oförgätliga avsked det där förunnades Sveriges
kyrkofolk att få taga av mötets ordförande har jag
annorstädes berättat.2

Tidigt på morgonen den 13 juli nådde oss dödsbudet.

Vi voro då på tillfälligt besök vid Vätterns östra
strand. Aldrig kan jag glömma den sällsamma och
överjordiska solnedgång, som den dagens afton syntes över

1 I)en nu välbekante Negus, Abessiniens siste olycklige
kejsare.

2 I »Religionens värld» n:r i, 1933.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blandpro/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free