Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fröding-Torgny, Siri, Minnen från ett gammalt studenthem i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
herrarna */2 kg. var till »hordssocker» — endast »strö»,
ty det var drygast. Det uppvägdes omsorgsfullt i affären
i påsar, som noggrant märktes med ägarens namn. I
matsalen fanns en hylla, där påsarna stodo i rader.
Det var ganska lustigt att ibland vid frukosten få höra:
»Hör du, du är skyldig mig två teskedar socker, jag
behöver dem nu», eller också: »Kan jag få låna ett par
teskedar socker av dig till den första, mitt är slut nu».
Efter någon tid begärde hemiterna att få V4 kg. två
gånger i månaden istället; det var alldeles omöjligt
att kunna hushålla, när man fick allt på en gång.
Det värsta i matväg var det alltid återkommande
rotmoset. Kött kunde ju fås, om ock till orimligt pris,
men till fläsk fordrades kort. Själv har jag alltid
använt mycket litet socker, och nu kom detta väl till pass.
Under en tid hade jag av mitt eget halva kilo i
månaden lyckats skrapa ihop 2 kg. Samtidigt hade jag
lyckats komma över en halv gris. Nu annonserade jag i
Upsala Nya Tidning: »Två kg. socker önskas byta
mot potatis». Vår telefon höll nästan på att bli
blockerad av alla som ville byta. Slutligen fastnade jag
för ett anbud från en officersfru, som erbjöd V2
hektoliter potatis mot sockret. Sedan hade vi kalas, stekt
fläsk och riktig potatis, utan rotmos! Det var nog tur,
att ingen av oss blev sjuk efter det kalaset.
Vi försökte oss också på att gräva upp gräsmattorna i
trädgården och sätta potatis där, tv de behövde ändå
sås om. Herrarna grävde själva alltsammans och satte
potatisen, men resultatet blev klent. Dels var där nog
för mycken skugga från alla de stora träden, dels var
väl inte heller sakkunskapen hos de arbetande så stor
som den goda viljan.
Att föda en massa hungriga ungdomar på den
ransonerade maten var absolut omöjligt. Det fanns ingen
22 — XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
