Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häggman, Jean, Då Sturemonumentets öde avgjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
nödgades direktionen kapitulera och tillsätta en ny
kommitté för frågans utredning.
Tanken på att komponera in monumentet i själva
stadsbilden hade under tiden givit Milles uppslaget att
belt förändra sockelns form. Milles hade ursprungligen
tänkt sig sockeln från en bred bas avsmalnande uppåt.
Ur rent arkitektonisk synpunkt hade det varit nästan
omöjligt att placera detta till sin helhetsverkan så att
säga pyramidformiga byggnadsverk mellan hus och
gator av övervägande vertikala och horisontala
linjeverkningar. Under våren och sommaren 1922 omarbetade
Milles sockeln till ett slags jättelik rektangulär pelare av
18 meters höjd och avsåg därmed att vinna större
möjlighet för en placering av monumentet inne i staden.
Uppslaget utnyttjades av prof. Ivar Tengbom för en
placering på domkyrkoterrassen, men det på nytt
upptagna förslaget förmådde icke samla många anhängare.
Blicken sökte sig åter till stadens närmaste omgivningar,
och det var särskilt två placeringsmöjligheter, som på
allvar kunde komma ifråga. Den ena gällde Kronåsen,
men icke vid grusgropen utan ungefär vid åsens
mittpunkt, och den andra avsåg den från gluntens avsked
välkända Knäppinge backe. Bägge förslagen hade
talangfulla och energiska förespråkare. Kronåsförslagets
talan fördes av östgöten Thorsten Rocén, och för
Knäppingen gick bibliotekarien Oskar Lundberg med liv och
själ i elden. Från bägge hållen hade en energisk
agitation bedrivits, då det länge uppskjutna kårmötet äntligen
kom till stånd den 4 maj 1923.
På kårmötet visade det sig tydligt, att »Sturefrågan»
alltjämt var ett spörsmål, som förmådde sätta
kårmedlemmarnas sinnen i brand. Kårlokalen var till trängsel
fylld och stämningen bland de församlade var ett gott
stycke på väg mot kokpunkten, då diskussionen vid
midnatt förklarades avslutad. Någon enighet i placerings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
