Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malm, Einar, I markerna runt Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
vid landet och därjämte hade de båda ovannämnda
husgudarna, var det onekligen naturligast, att jag förlade
den då för tiden ännu brukliga »orienteringsterminen»
huvudsakligen utanför Uppsala — visserligen till stor del
på akademiens ägor, vilket bör lända mig till heder.
Man har ofta frågat mig, hur en norrlänning och
fjällströvare som jag kunde bli till den vilda grad
förgapad i Uppsalaslätten och dess gnetiga skogssträngar.
Svaret är kort och gott: Uplandus sum, närmare
bestämt rospigg, med roten djupt förankrad i »Calle
Sche-wens» ryktbara arkipelag — endast sonliga hänsyn
föranledde mitt medlemskap i Norrlands nation. Och
varför skulle inte en rospigg kunna gilla det inre Uppland?
Min allra första bekantskap med slätten var kanske inte
så uppmuntrande — den stiftades så tidigt som anno
16, då jag som representant för Kronobergs idrottsklubb,
Stockholm, försvarade dess färger mot idrottsklubben
Thor, Uppsala, i landsvägslöpning Studenternas
Idrottsplats—’Flottsund och retur — ungefär 16 km. Det var
en makabert solhet majdag, konkurrenterna hade så
förtvivlat långa ben — jag var inte 16 år fyllda — och
den nervösa magen krånglade. Nå, de andra mådde
inte för gott heller, ocli det var en ganska medtagen
löparkohort som arbetade sig fram mellan det
söndags-promenerande Uppsala, som kantade bela den tröstlösa
sträckan. Ibland lutade vi oss över dikena. .. Hur
det var, segrade Kinn, Thor, på vid pass 55 minuter.
Jag blev 5:a på en timme jämnt och svor att aldrig mera
tillryggalägga distansen ifråga.
Människan svär, men faktum är att min första
långpromenad som Uppsalastudent gällde just — Flottsund!
Man dras ju gärna till platsen för gamla illdåd. Nu
var det höst — septemberhöst med liögblå rymd,
förstrött solsken ocli lättgången vägbana, en linjal må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
