Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malm, Einar, I markerna runt Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
ett namn långt utom landets gränser, var vid denna tid
en 25 års liber studiosus, som synnerligen
pliktskyldi-gast utförde erforderliga »försvarsarbeten» på
Zoologi-cum men ägnade lejonparten av dagar och intresse åt det
vida mer givande studiet av naturens egen ofantliga
lärobok. Med sina erfarenheter från Tåkern och andra
sagosjöar, sin horisontlängtan, sin friska livsaptit, sin
medryckande hänförelse (som aldrig urartade till tomt
svam-mel) och sin mångkunnighet tycktes han mig en senfödd
linnéan, en vandrande student i livets universitet. Kom
därtill att vi hade ungefär samma andliga lärofäder —
Kolthoff, Berg, Liljefors o. s. v. — och båda dyrkade
lyrik och skrevo vers (lugn, Calle — jag ska ingenting
närmare avslöja!) och värderade ett gott bord, var det
ju föga märkvärdigt alt vi från början blevo vänner och
kumpaner.
Mitt eget fågelintresse, som uppammats alltsedan
barndomens skärgårdsvistelser, hade under de första
Uppsalaåren om inte precis slumrat så i varje fall legat i
bakgrunden; det behövdes bara en tändande gnista från
Calles evighetslåga för att det åter skulle blossa upp i
nästan patologisk styrka. Han kom med färska initiativ
och klara perspektiv; vår synvinkel vändes spontant mot
de då ännu fågelrika sumpmarker och sjöar som lågo
inom räckhåll från Uppsala — ofta marker som jag
redan genomströvat, tast med den sportbetonade
vandrarens skygglappar. Naturen fick nytt innehåll och ny
innebörd.
Våren vart givetvis vår högsäsong. För egen del har
jag alltid tyckt att våren börjar med februaris dagsmeja
och nya ljus över jorden; fågel våren är förstås senare,
åtminstone på Uppsalas breddgrader. Men redan i
marsnätterna hade det sin lockelse att lyssna efter uvens dova
trollrop i Lurbobergens branter — visserligen förgäves,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
