Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malm, Einar, I markerna runt Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
för ett vägnät Roslagen—kontinenten o. s. v. — fast
tanken inte kom till utförande. Ännu idag gör jag gärna
en dagsfärd till de forna valplatserna (utom Tomtasjön!),
och just som jag skriver detta får jag en obetvinglig
lust att samla mig till den stora, syntetiska Uppsaladikt
som jag hittills förgäves frestat på — dagrarna över de
åren, de synerna, de minnena blekna aldrig men trotsa
orden! Och nuet har helt andra komplex som pocka
på uttryck. Jag måste följaktligen nöja mig med att
som slutvinjett sätta några rader ur en gammal
opublicerad dikt. Sista raden åsyftar Wennerberg, som hade
ännu svårare att slita sig loss ... — Vi stå alltså dagen
före valborgsmässoafton på Slottsbacken:
Men se, nu börjar solen dala.
Det röda skenet snuddar lätt
som vingen av en svala
mot slottets tegelmur, och snett
till vänster rodnar domens tegel.
Den vida slätten faller blek till ro.
Den aftonblanka Fyris blir en spegel
för Kungsängsbeckasinerna som bo
i skuggan av ett kvällsmolns blåa segel.
Storspoven drillar. Skymning famnar staden.
Våren är kommen. Allt kan ske härnäst.
Ur något fönster bortåt Flusterpromenaden
klingar med rätta: Uppsala är bäst!
❖
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
