Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehnmark, Elof, Bland vitterhetens vänner och utövare i tjugotalets Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38.")
ningsroman i stor stil med början från h jältens tidigaste
barnaår. En afton, då vi sutto i den nye författarens
trivsamma dublett, började han läsa upp
inledningskapitlet. Få den tiden arbetade litteraturforskningen
mycket med den s. k. påverkningsmetoden, som är alla
skönlitterära skribenters fasa. Och många meningar
hade inte heller den hoppfulle debutanten läst upp,
förrän vi metodiskt tränade licentiander i korus avbröto
honom för att omedelbart avslöja hans otroliga
beroende av föregångare. I)et blev faktiskt inte många rader
kvar av självständigt skapande, utan det mesta
konstaterades obarmhärtigt vara hämtat från världslitteraturens
samtliga större och mindre klassiker. Till den
kritiserade auktorns hjälp hopkomponerades därefter en liten
handbok i konsten att skriva en roman, vars slutkläm
gick ut på att författaren själv redan från början borde
ge ut sin Uppsalaroman med inledning, anmärkningar
och kommentar, vari samtliga influenser noggrant
redovisades, på det att framtida litteraturhistoriker skulle
befrias från att behöva ta i tu med åtminstone den
romanen för sina doktorsavhandlingar. Rådet blev inte
följt och Uppsalaromanen låter ännu vänta på sig, men
vi kunde med ökad glädje återgå till våra studier.
Några av oss litteraturhistoriker höllo emellertid ihop
också på annat sätt. Vi möttes rätt ofta även i
föreningslivet, som då hade en blomstringsperiod, försåvitt det inte
gällde politiska föreningar naturligtvis. Först och främst
togo vi säte och stämma i Estetiska föreningen, vilken
så att säga var vår egentliga fackförening, men vi
träffades också på Alliance frangaise och i English
Society. Litteraturhistoriska seminariet var en mycket
utpräglat manlig sammanslutning; endast sporadiskt
förekom där en, för övrigt mycket förtjusande
studentska, som döptes till akademiens osynliga ledamot, dess
25 — XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
