Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehnmark, Elof, Bland vitterhetens vänner och utövare i tjugotalets Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
idéerna, det glada skojhumöret. Och det fanns nog
mera galenskap då, än det gör nu. Det begav sig t. ex.
en höstnatt, att en norrlänning, som på hemväg från
surströmmingsgasken befann sig i högönskligt
gaskkul-turellt tillstånd, förvånade omgivningen med att
högljutt och ihållande förklara sig ha blivit begåvad med
gripsvans. Omgivningen visade en förstockad
uppsalaskepticism inför detta påstående och krävde full
empirisk bevisning av det zoologiska fenomenet. Liksom i
sagan 0111 Pyramus och Thisbe befann sig ett träd, ehuru
icke ett mullbärsträd, i närheten, och upp i trädet
förhjälptes ynglingen med gripsvansen av villiga assistenter.
Med sina ordinarie extremiteter höll han sig nödtorftigt
fast, vände därefter med någon svårighet bakdelen mot
en utskjutande gren och släppte sig handlöst.
Naturligtvis dråsade han ögonblickligen i marken. Det var
lyckligtvis mjukt under trädet, men det tog i alla fall en
stund, innan han med möda kunde resa sig. Varvid han
segervisst yttrade: »Såg ni nu, att jag hade gripsvans
i alla fall!»
Historien om gripsvansen är en sedelärande berättelse
från de gamla gaskernas tid och äger dessutom ett
symboliskt värde, såtillvida som begreppet gaskkultur är
ungefär lika svårt att nöjaktigt demonstrera, som det var
för norrlänningen att demonstrera sin svans.
Naturligtvis var det emellertid inte studentskorna ensamma som
hade förtjänsten av eller buro skulden till de gamla
sedernas försvinnande. Man får ta både Brattsystemet och
idrottsrörelsen med i räkningen och kanske även början
till den nya saklighet, varmed de följande generationerna
älska att smycka sina ännen.
Som sagt, vi träffades samman, några studenter och
studentskor, på Estetiskan och språkföreningarna och
bildade så småningom ett särskilt litet gäng, som fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
