Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eklann, Thorsten, Kring en studenttidnings start och första år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
I matlaget kommo sedan kommentarerna, både de beska
och de entusiastiska.
Nästan samtliga gingo vi i regel efter söndagsfrukosten
i kyrkan — det kan väl förefalla dagens student närmast
sensationellt — och naturvetare och humanister tävlade
med teologerna »att höra» ärkepappa, Billing och
Natanael Beskow, vilken senare då och då kom hit på
akademiska andaktsstunder. Att ha lyssnat till dessa tre
räknades till allmänbildningen. På söndagarna
uppträdde för övrigt licentiater och magistrar gärna i
jaquette. Ännu i tjugotalets början fanns det alltjämt
en känd docent, som fingick promenaden i hög hatt och
med hund, precis som vi hört berättas från fornstora dar,
före det stora kriget och den nya onda tiden. Med
förvåning läste recentiorn spaltlånga, våldsamt indignerade
insändare i stadens tidningar om »Olympens»
vandalisering — professor Lundell, som låtit ändra om den
legendariska studentvåningen däruppe i V. Ågatan 22
till elevhem för Fackskolan för huslig ekonomi,
utpekades på gatan för nykomlingen av gamla traditionskära
studenter — vidare om berusade studentskor i
valborgs-mässotåget, om spexens avtynande, 0111 gaskernas
urartning och annat dylikt. Och recentiorn sade sig ej utan
bävan, att ban tydligen kommit till Uppsala minst tio
år för sent. Men ändå hade vi roligt — märkligt nog!
— och först nu förstå vi väl, hur roligt vi hade. Nu
är ju redan »vår tid» gammal och borta, mogen att
bindas hop till »hågkomster och livsintryck». Så står
vår årgång redo att spörja: Vad vet dagens student egent
ligen om det studentikosa? ! — den eviga och evigt lika
överlägsna frågan i »den eviga ungdomens stad» . ..
Mellan diskussionerna deklamerade vi Nils-Magnus
Folcke; han var ännu på modet. På brasaftnar och
tebjudningar gjorde sig hans blåskimrande vårpoesi i dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
