Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eklann, Thorsten, Kring en studenttidnings start och första år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
sioner i kålangelägenheter och i allmänna frågor, dels
för artiklar av vetenskaplig och vitter art. Gör man sig
besväret att bläddra igenom Ergos fjorton lägg, skall
man hitta originaluppsatser av professorer och andra
akademiska lärare, vilka under åren beredvilligt och
älskvärt tillmötesgått bidragstiggerier per telefon eller
brev. Man kan nog säga, att Ergo i det fallet intager
en unik ställning bland de nordiska studenttidningarna.
Ingen av dess kolleger tycks ha blivit gynnad i samma
utsträckning som Ergo. Uppsalastudenterna ha
anledning att vara de akademiska lärarna tacksamma för
denna generositet. Och det bör sägas, att en student
tidning skulle stå sig ganska slätt utan detta fina
medarbetarskap.
Det har sina risker för en redaktör att bläddra i
gamla tidningsårgångar, framförallt när det gäller ett
studentblad — bakom nästan varje spalt ligger ett minne
på lur och pockar att få komma med i
hågkomstparaden. Svårigheten blir att avgöra, vilka som kunna ha
litet mera allmänt intresse och vilka som kunna anses
i någon mån typiska. Vad var för övrigt »typiskt» för
det tidiga 20-talets student, och vad skiljer studentlivet
från anno dazumal åt från det av i dag? Det är frågor,
som väl de samlade uppsatserna i denna Uppsalaserie
skola ge ett svar på. Här kan endast bli tal om några
rapsodiska erinringar, en rad glimtar från en liksom
ojämnt klippt film, där handlingens rytm blivit
regissören övermäktig både på grund av stoffets rikedom och
de agerandes myller. Men ett par närbilder låta sig ju
alltid projiceras!
Det är först en intervju med professor J. M. Sundén,
student 1847, nästan årsbarn med själva Uppsala
studentkår, som professorn själv uttryckte sig. Lundquister och
jag mottogos på det hjärtligaste av den gamle fine herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
