- Project Runeberg -  Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra /
413

(1938) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eklann, Thorsten, Kring en studenttidnings start och första år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

413

den sprang i två hälfter. Därmed återställdes lugnet,
och det blev snart alltannat än löjligt. Ingegärd
Granlund, som spelade den gamla modern, tolkade denna
så gripet och inlevat, att den annars föga känsliga
repetitionsförsamlingen blev rörd över lag. I
dödstystnaden hördes Karin Boyes snyftningar. Jag minns mig
aldrig ha varit med om något liknande. Fröken
Granlund framträdde senare i en rad primadonneroller ocli
intog för övrigt en bemärkt plats i 20-talets estetiska
gäng; hon skrev vers, både seriösa och kamratliga, och
besatt en sällsynt spirituell konversationstalang. Om
Studentteatern och dess insatser i studentlivet kunde
mycket berättas, men härtill blir tillfälle i annat
sammanhang.

Under kapitlet teater minns jag ett unikt besök hos
den då över åttioåriga fru Caroline Sjöberg, den gamla
spexgarderobieren och sminkösen och Thaliasvärmarnas
allt i allo, kårens bekanta »Tant Caroline», vilken skulle
intervjuas av Ergo. Den gamla, kärvt humoristiska
damen mottog oss en smula misstroget men tinade efter
hand upp. Hon gick efter stora pappkartonger, vilkas
innehåll hon tömde till vårt behag, och de två
intervjuarna höllo nästan på att drunkna i spexprogram,
resetabeller, tidningsurklipp, dansprogram och
kottil-jongsmärken. Det var en doft av »våren är flydd, men
med glödande runor hela dess härliga saga finns kvar»,
vilken kunde göra en förvirrad. Och — å, vad »tant
Caroline» hade att berätta om spex ocli spexare!
Spex-hånaren av i dag satt förbryllad och med samvetsagg.
Slutet på visan blev inte bara intervjuen utan — ett nytt
spex. Matlaget skrev i kompis ett spex för privat bruk,
det kretsade om »Julius Cesar», som, stackars karl, också
fick ge namn åt det. Jag minns inte så mycket av det,
men däremot minns jag dess premiär så mycket bättre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blandpro/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free