- Project Runeberg -  Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra /
417

(1938) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eklann, Thorsten, Kring en studenttidnings start och första år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

417

evenemang. De samlade alltid en fulltalig publik;
bland studenterna trängdes borgare och adel,
societets-damer och officerare med nackbena och klingande
sporrar. En ung och skön grevinna hade blivit en
ständig, särskilt observerad gäst. Hennes ståtliga
apparition drog blickarna till sig, hon var klädd i svart, och
den bleka, finskurna profilen bröt onekligen raffinerat,
hon verkade melankolisk och blaserad på ett sätt, som
satte fantasien i rörelse. Christensen föreläste om Herman
Bang och hans »Haablöse Slægter», och vi kände oss
stilenligt rotlösa och dekadenta. Lektorn deklamerade
i sammanhanget de sentimentala raderna från Aage
Mathisson-Hansen om det oändliga Havet och den
gränslösa Tristessen:

Over det öde Hav
sejler den store Damper,
ingen ved hvorhen,
i Salonen sidder en Kvinde,
bider en Blomst itu,
ingen ved hvorfor . . .

Och naturligtvis gingo våra blickar och tankar till den
melankoliska grevinnan.

Ett annat förnämligt bidrag har sin tragiska historia.
Vi hade vid ett par tillfällen bett Hjalmar Bergman om
en artikel, bl. a. då han var i Uppsala och talade i
Estetiska föreningen. Strax innan julnumret 1930 skulle
gå i press, kom det ett brev från Tyskland. Brevet
innehöll följande för avsändaren karakteristiska rader:
»Härmed min uppsats. Den har en förtjänst. Den är
tämligen kort. Ju kortare dumheter desto finare.» De
maskinskrivna raderna voro undertecknade med ett
ganska svårtytt bomärke: »Hj. B.»

Ett par veckor därefter gick Hjalmar Bergman ur
tiden; diktaren dog som bekant på ett hotellrum i Berlin
27 — XIX.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blandpro/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free