Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wennerström, Eva, Några minnen från Värmlands nation 1928—1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
av en kommande, mera djuptseende tid. För en lycklig
Uppsala-tid går min tacksamhet i främsta rummet till
alla de vardagens poeter, som förgyllt tjugo
arbetsterminer med kamratskap och personligheters värme, infall
och dårskaper, sånger och skämt i oändligt slöseri: en
sådd på hälleberget, till en gröda av underbar
förgänglighet.
Därför faller det sig naturligt att ägna denna artikel
åt kamratkretsens — i detta fall —■ självklara centrum,
nationen. Nationerna spela en starkt skiftande roll för
olika studenter. För många ha de knappast någon
betydelse alls utan ersättas av studenthem, matlag,
ämnesföreningar och andra mer eller mindre fast organiserade
grupper. Nationerna ha också blivit starkt kritiserade
såsom otidsenliga, och det har på fullt allvar föreslagits,
att de borde ersättas av fakultets- eller
ämnessammanslutningar. I själva verket torde nationsväsendet vara
en om inte idealisk så dock på många sätt förträfflig
institution. Detta framgick indirekt men fullt klart av
diskussionerna vid en internationell studentkonferens i
Lund i våras. Det klagades från alla håll över det
otillfredsställande akademiska föreningslivet. Från
Danmark, Holland, Norge, Schweiz var det samma visa: vi
ha inga bra studentföreningar, de, som finnas, omfatta
inte alla de studerande vid ett universitet, de äro enbart
politiska eller på annat sätt ensidiga och intoleranta, en
student rycks antingen med i alltför många föreningar,
eller också kommer han att stå belt utanför och bli
isolerad. Hälsan tiger still, så ingen uppsaliensare tog
till orda. Men vi borde nog ha gjort det och påpekat,
att vi i Uppsala råka ha ett system, som tydligen rätt bra
motsvarar vad man på andra håll efterlyste. Det är sant,
att nationerna äro otidsenliga, men däri ligger väl just
deras styrka, som ingen politisk, religiös eller fackbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
