Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hildebrand, Karl-Gustaf, Det ogästvänliga Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
hand döda kunskaper för någon avlägsen tentamen;
och kamratlivets legendomspunna medelpunkt,
nationen, är ett ställe där man läser tidningen och någon
sällsynt gång går på gask. I denna ödslighet vakna
triviala bekymmer, som man inte alltid tänkte på förr.
Glansen och den lättköpta hänförelsen ha tagits ifrån
en. Man är ensam med det att man skall växa, och
växande är alltid en farofylld sak. Man skall ta sig
fram på egen hand mot ett sammanhang och en
uppgift; det har aldrig fallit en in förr att det kunde
misslyckas; livet är nog en smula krokigare än man hade
tänkt sig, det finns sådana som glider ut, lossnar,
kommer undan . . . Mörkret och tomheten kan sällan gapa
så mycket som här. Och vid det laget har
septembervädret hunnit gå över, det är mycket kallt över gatorna,
och smyger man från dagens läxplugg en vilsen
promenad omkring slottet, medan vindarna tjuta och man
knappt kan stå rak, då förstår man plötsligt karolinerna
i Ukraina, som under den hårda vintern 1708—09 kände
sig simul ex murillo, likasom ute ur världen.
Det är inte min mening att skrämma någon;
naturligtvis behöver man inte komma så långt ner; för
åtskilliga blir Uppsalatiden till och med mer eller mindre
ett antal år som alla andra. Men något av den fräna
prövningen måste man ha upplevat för att finna den
enda och smala vägen, som leder till Uppsalas
egentliga väsen — till det ogästvänliga Uppsala, som också
är det innersta och det egentliga Uppsala.
Tre lärdomar har detta egentliga Uppsala att ge.
Vägen till dem alla går genom trånghet och
förödmjukelse, men alla kunna de å andra sidan leda fram till
verklighet och vidd. Det första är sinnet för sanningens
tjänst. Den kommer aldrig, som man i • överspända
ögonblick vill drömma det, bel och odelad, en universell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
