- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
17

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Det vete f—n.»

Sjätte bordet:

Det var just vid detta bord, som Jäger och Dahl tagit plats, lyssnande med uppmärksamhet på ovan anförda och dylika samtal, som fördes i krogrummet. Träffande anmärkningar över personer och saker äro för ingen del sällsynta bland det lägre folket. Ofta nog finner man där en humor, som man får leta efter hos de högre samhällsklasserna. Allt vad där kommer, kommer osökt. Det sunda förnuftet är på de lägre punkterna icke så utsatt för förvillande väderväxlingar som på de högre. Rättskänslan bland det sämre folket har ej att kämpa med så många sidoberäkningar och yttre inflytanden som bland det bättre. Rättskänsla och en därmed förenad godlynthet bo i djupet av svenskens hjärta och röja sig vid alla möjliga tillfällen. Därför ler han och har alltid ett roligt infall på läpparna, även under det tyngsta arbete och den ihärdigaste nöd. För ett gott och vänligt ord får man honom att springa i elden för en.

Men allt detta är han, innan han fått för många supar i sitt huvud, ty då skall man ej mer kunna igenkänna honom. Han är oregerlig, vildsint och söker slagsmål. Men brännvinets rysliga verkningar ompredikas i alla landsändar och behöva därför ej fylla denna lilla berättelse.

Till det sjätte bordet närmade sig en verklig smedgesäll. Män av samma yrke känna sig alltid dragna till varandra.

»Herrn är smed», sade han till Jäger, det ser jag på huden, och hovslagare tillika, det ser jag på märkena efter sömhuvuna i förskinnet.»

»Jo jo men, så kniper det till att vara», svarade Jäger.

»F—n så krystiljöst, att vi inte råkat varandra förr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free