- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
26

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vintern sakna arbete, och för dig Axelson bör det vara lätt nog att få sådant.»

»För tusan, ni måtte väl inte tro, att jag ligger på latsidan heller — kan ni gissa vad jag sysselsätter mig med under en årstid som denna? Jag väver strumpor
— ni skrattar — må så vara, men det är sant — och lustigt måtte det se ut, det medger jag, när en sådan grobian som jag sitter i vävstolen och låter skottspolen dansa i en hand, van att handskas med järnstången.»

»Nå, lönar det sig?» frågade Dahl.

»Inte just särdeles, men man behöver åtminstone ej själv gå barfota.»

»Är du aldrig road av att läsa?» frågade Jäger.

»Vem är inte road av det? Men ser ni, gossar, när skall en arbetare läsa?»

»Axelson har rätt», inföll Dahl, »och därför är det lyckligast för arbetaren, så framt han vill bärga sig, att låta böckerna vara — allt vad han behöver är en stark och frisk kropp, härdad vid arbete och mödor, och har han någon ledig stund, behöver han den nog för vilan. — Att läsa vore ett arbete mera, med vilket han svårligen skulle stå ut.»

»F-n i dej, färgare, du talar som du vore en fint uppfostrad man! Har då arbetaren intet annat än sin kropp att sörja för? — Han har väl också en själ, så
liten den än är? – – Så framt han inte vill dö som
en hund, när han far hädan, bör han väl så mycket sörja för sin själ, att den ej alldeles krymper ihop och torkar bort medan han lever — — inte kan det vara ett arbete att läsa; men konsten att väl använda vad man läst är möjligtvis arbetsam nog. Jag läser så ofta jag kan och det roar mig mycket — att använda vad jag läst, kommer aldrig i fråga och därför befarar jag ej något nytt arbete.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free