Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Järnbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
EN ARBETARES DOTTER
Den nordostliga vinden bet skarpt genom Stadsgårdshamnen och skakade yrande snömassor från sina vingar.
Från Södermalms kyrktorn förkunnade den entonigt ljudande luren nattens elvte timme.
»Ha vi då suttit tre timmar i detta fördömda näste!» utropade Dahl, som, skälvande av köld, betäckte sitt blottade huvud med båda händerna; »f-n i dig och dina folkvandringar!»
»Det är, minsann, inte väder att promenera i med bara strumporna», suckade Jäger, som tappat sina träskor under tumultet.
»Vinternatten är ingen läkande balsam för ett sönderslaget ansikte», tillade järnbäraren, doppande sitt blodiga huvud i en snödriva.
»Och ingen källare öppen, där man för pengar kan få låna en rock och en gammal hatt!» jämrade sig Dahl.
»För maken till äventyr har jag väl aldrig förr varit ute», yttrade Jäger, »och det dröjer, innan jag utsätter mig för något nytt! — Tack skall du emellertid ha, Axelson! Aldrig glömmer jag den tjänst du gjort mig och min vän.»
»Ni bo på Norr, smågossar, men innan ni hunnit halvvägs, ha ni frusit ihjäl, så hantverksgesäller ni ä’.
— Jag måste ta er hem till mej — jag gör det ogärna, men det kan inte hjälpas — nöden har ingen lag — låt oss skynda!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0035.html
