Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Järnbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V.
TESTAMENTET
Framför sitt skrivbord, överlastat av rättshandlingar, satt samma afton häradshövding Jäger.
Ivrigt grävande i och vändande på de många luntorna, hörde han ej att dörren öppnades och blev därför högeligen förvånad, när han slog upp ögonen och varseblev invid sitt arbetsbord en tarvligt klädd mansperson.
Men förvåningen upplöstes ögonblickligen i den livligaste glädje, när han igenkände den främmande, vars hand han genast slöt i sin.
»Lever du än, fader Axelson?» ropade han, skjutande en stol intill järnbäraren; »det var inte i går jag såg dig, men tänkt på dig har jag många gånger.»
»Ont krut förgås inte så lätt», svarade Axelson dystert; »men en gång stryker det med ändå.»
»Minns du när vi åto ärtmjölspannkakor tillsammans på Blå duken?» fortfor Jäger. »Jag spelte inte hovslagargesäll så illa heller, fast du, ditt falköga,
såg igenom förskinnet — — men stå inte där rak som
en järnstång — inte orkar jag bära dig till stolen.»
»Tack, herr häradshövding, jag orkar nog stå en så kort stund — får så mycket längre vila sedan.»
»Hur mår din Anna? Är hon gift än? Eller ligger du ännu som en pudel och vakar vid hennes tröskel, din lurifax?»
Järnbärarens sträva, bleka ansikte flammade upp i högrött vid dessa ord, men blev ögonblicket därpå gult som vax.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0046.html
