- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
51

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Prostinnan skyndade beställsamt in i huset, och den främmande, i vilken läsaren förmodligen igenkänner vår vän Jäger, begav sig in i trädgården.

»Herr Edvard!» utropade Anna med glad överraskning, när hennes ögon mötte den inträdande, »vad jag är lycklig, som ännu en gång får träffa er!»

»Gläder det dig verkligen, Anna?» frågade Jäger, i det han fattade hennes hand och tryckte den med ömhet; »för några dagar se’n trodde jag annorlunda — men, förlåt mig, Anna, jag bör inte förebrå dig något — jag kunde inte motstå begäret att se och tala med dig — och nu, då jag hört att du är sjuk, bör all annan tanke vika — Anna, hur är det med dig? — prostinnan gjorde mig så orolig!»

»Herr Edvard», svarade hon, »säg mig, har jag i mitt brev till er yttrat något sårande, något otacksamt, ty ni är ju mitt enda stöd, min enda vän här på jorden? — Jag minns inte vad jag skrev — mitt huvud är så oredigt — men säkert skrev jag något som var orätt — förlåt mig då — ofta vet jag varken vad jag skriver eller talar.»

»Du oroar mig ännu mer, när du talar så, min goda flicka — men låt oss inte tala mer om den saken — låt oss nu tala om dig själv.»

»Nej, just om den saken vill jag tala, ty nu minns jag allt», sade hon, i det hon med en blick av outsäglig hängivenhet lade sin hand i hans, »hade ni inte redan gjort mer än tillräckligt för mig? — Skulle nu även detta komma därtill?»

»Vad har jag gjort för dig, Anna? — Jag har ju
blott handlat enligt din fars testamente — — de två
tusen riksdaler han lämnade mig för din räkning har jag använt såsom sig bort, men någon enskild uppoffring har du ej tillskyndat mig — — vad jag har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free