- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
59

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bestående av en äldre dam och en yngre, som leddes vid armen av en ung man av några och trettio års ålder.

Det var vår vän häradshövdingen Edvard Jäger, som, ehuru själv ej brunnsgäst, ledsagade sin fästmö och sin blivande svärmor, en änkefru T., vilka båda damer redan ägnat tvenne veckor av sommaren åt professor Mosanders överjordiska källor.

De tre personerna skulle just vika av vid hörnet av Jakobs kyrka, för att sedan styra kosan till Fredsgatan, varvid fru T. hade sitt vackra, tre våningar höga hus, och vilket, enligt naturens ordning och Svea Rikes lag, en dag, i trots av svärmoderns brunnsdrickning, borde bli den hederlige Jägers. Fru T. var en nära släkting till den olycklige brukspatron Dahl och jämväl dennes närmaste arvtagerska.

Då hände sig just vid avvikningen om berörda hörn att en fyraårig gosse, vacker och välklädd, sprang fram och fattade tag uti Jägers bonjour, ropande med hög och klar stämma:

»Pappa! Pappa!»

Fadersnamnet, ett ljuvt och stolt namn, är i allmänhet mycket efterlängtat och välkommet; men när man promenerar med sin känslofulla fästmö och därtill på köpet med en svärmor, som är mycket mån om yttre anständighet o. s. v., då — då, vid avhörandet av detta sköna namn från läppar, vilkas tillvaro varken fästmön eller svärmodern en gång anat, är det förlåtligt, om en fästman blir röd i ansiktet och alldeles tappar koncepterna, han må ha hållit oräkneliga häradsting.

Om man levat i mytens tider, kunde man ha tagit den lille gossen för Cupido, enkom nedflugen från Olympen för att med sin egen höga närvaro uppmuntra de båda älskande; men tyvärr leva vi ej mera i mytens tider.

Förskräckt ryckte den unga damen sin arm från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free