Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jaså!» mumlade Jäger för sig själv, sedan han slutat läsningen.
Därefter framtog han ett mycket fint postpappersark, formerade en penna med mycken omsorg och skrev med ännu större, så att bokstäverna voro som präntade.
Vidare lades till detta brev många andra smånätta biljetter, vilka alla samt och synnerligen fingo sluta sig kring en guldring å två dukater.
Sedan detta lilla paket blivit förseglat och avskickat till vederbörlig ort, kastade sig häradshövdingen så lång han var på soffan och borrade ansiktet djupt ner i en kudde, förmodligen för att bevara ögonen för dagsljuset, som ymnigt inströmmade.
Men när Jäger vände huvudet åt andra sidan, var det ställe av kudden, varvid ögonen blundat, vått liksom av tårar.
Dörren öppnades och en ung man med levnadsglatt ansikte inkom i rummet.
»Jag hörde du var hemma», sade han, »och gick upp för att slå dig på ett parti bräde, innan jag går till Djurgården.»
Jäger steg upp från soffan, vände om kudden och räckte handen åt den inkommande, som var en av hans kamrater i hovrätten.
Brädspelet framställdes. Tärningar och brickor slamrade särdeles livligt mellan de röda och svarta banden; men Jäger hade otur och blev »Jan», som det heter, trenne särskilda gånger.
»Det är f—n vad du har otur!» ropade kamraten storskrattande; »men det är roligt att spela med dig, ty du blir aldrig ond, när du tappar.»
Jäger skrattade också och tyckte att det var roligt.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
