- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
69

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne systrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hela skolan kunde få gott därav. Egennyttan är
beklagligtvis människans första och sista känsla.

En afton kallades jag med fem av mina kamrater
till en dylik förrättning. Vi beträdde den granrisade
tröskeln till ett hus vid Norra Kyrkogatan. Det var
en fjortonårig dotter till en fattig borgaränka, som
skulle föras till graven. Sedan vi en timme trängts
bland begravningsgästerna, vilka, den sorgliga högtiden
till prydnad, höllo sina huvuden på sned, men
obarmhärtigt skövlade vinbrickorna och konfektskorgarna,
stoppade munnar och fickor fulla, tillsades vi
att begiva oss till likrummet.

En krans av friska, vackra blommor slöt sig kring
den utblommade, fjortonåriga flickans huvud. Det
fina, förbleknade ansiktet tycktes småle åt den prakt
av spetsar med inflätade myrtenkvistar, som omgav
det. Det var så mycket grönt på vitt, så mycket hopp
på graven.

Just då locket skulle påskruvas, instörtade i rummet
en djupt sorgklädd kvinna, som under konvulsiviska
snyftningar kastade sig över kistan, betäckande den
dödas ansikte med kyssar och tårar.

Det var modern, endast en mor kan sörja så. Henne
följde en flicka av ungefär tolv års ålder, ljuslockig,
vacker som dagen, likaledes i djup sorgdräkt.

Modern, efter att länge ha smekt och gråtit över
den döda, vände sig nu till den levande flickan och
slöt henne i sina armar.

»Lina! Lina!» sade hon därunder; »du måste mycket
av hålla av mig, vara mycket snäll emot mig, om
jag en gång skall kunna glömma din syster.»

Nya snyftningar kvävde hennes röst, men krampaktigt
höll hon ännu vid sitt bröst den levande dottern.

I detsamma uppkom helt nära mig en ordväxling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free