- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
90

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barnhusbarnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig, men långt ifrån med den besvärade och gråtmilda ton, som givit anledning till den bekanta skolversen:

Grammatica latina
lär gossarna att grina.


Läraren klappade gossen på huvudet, varefter den lille latinaren återvände triumferande till sin plats, där han med vanlig rastlöshet ånyo började plugga på sitt latin. Några månader därefter blev min vän magister T** befordrad till en annan lärarebeställning.

»Hur är det med din lille latinare på Frimurarebarnhuset?» frågade jag en dag mötande magister T** på gatan.

»Den stackars gossen har nu fått lägga bort sitt latin, efter vad jag hört», svarade T**.

»Så gott var det.»

»Det är likväl stor skada, när medfödda anlag ej få utveckla sig», menade T**.

Jag kunde icke underlåta att draga på mun åt min vän, som själv var en ivrig latinare. Lättheten att lära språk kan vara medfödd; men påståendet att medfödda anlag finnas för att lära ett dött språk, är onekligen något komiskt. Ödet hade dock beslutat, att den lille latinaren skulle få utveckla sina anlag, antingen de nu voro medfödda eller ej.

En förmiddag, ungefär ett halvt år efter det min vän magister T** lämnade sin lärarebefattning vid Frimurarbarnhuset, stannade en medelålders man med allvarligt, men milt utseende, vid det stenhus som bildar norra hörnet av Malmtorgs- och Nya Kungsholmsbrogatorna. Han hade nämligen, just som han skulle gå förbi detta hus råkat se upp mot dess fönster, varifrån några barnansikten tittade ned på gatan. Mannen smålog mot dessa ansikten, vilka även i sin ordning smålogo mot honom. Sedan mannen en stund på detta sätt njutit av barnens glädje, gav han dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free