- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
95

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midsommarsboll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»sista paret ut», kastade boll och kransar. Vilade man sig understundom, var det för att lyssna till någon sentimental romans, sjungen av en ung bodbetjänt eller gesäll, med ackompanjemang av gitarren. De av fruarna, som voro för gamla eller oviga att deltaga i lekarna, lyssnade med förtjusning till visan om »Hjärtat», medan gubbarna togo sin middagslur, liggande framstupa på marken med ansiktet i hatten, då och då störda i sin goda sömn av någon yrkesbröder, som med flata handen gav den uppåtvända delen ett kraftigt slag, ofta med den verkan, att den sovande vaknade och sprang upp, förföljande fredsstöraren och likviderande med foten, men allt under största sämja och munterhet.

Men roligast var det naturligtvis bland ungdomen. De flesta av Storängens ungherrar beskådade med uttryck av beundran en vacker, adertonårig flickas ovanliga färdighet att kasta boll både på höjden och längden. Denna flicka var enda dottern i nyssnämnda borgarfamilj. När bollen ilade mot höjden, var det som följde hon med den ett stycke på väg, och när den kom ned igen, tycktes hon flyga emot den. Kvinnor, när de befinna sig på en plats utan fara, likna lössläppta fålar på en äng. De äro alltid naturliga då, och i det naturliga ligger skönheten, liksom snillet ligger i det enkla.

Bland dem som beundrade den smidiga och sprittande flickans behagfulla rörelser, var en ung man, vilken nyligen och utan sällskap kommit från Ladugårdsgärdet, men nu stannat på landsvägen ett gott stycke från de kastande. Den unga flickan kastade, som nämndes, även på längden och då till en kavaljer, som, stående på andra sidan av samma väg, mottog bollen och skickade den tillbaka och så åter. Det var vid ett sådant tillfälle som bollen flög miste och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free